Dyster kartbild

131357-004-B56C5BB0

Vid Münchenmötet 1938 lät demokratiska lättviktare diktatoriska vargar dela upp Europa mellan sig. Och nu verkar det hända igen…

Efter vad som just nu utspelar sig i Moskva är det, som det brukar heta, tid att ta en snabb titt på kartan. På världskartan generellt och på Europakartan mer specifikt. Och det är sannerligen ingen vacker bild som möter oss.

Europa idag är en kontinent formellt enad i EU. Detta ramverk är dock byggt av politiskt balsaträ. Överbeskattning, skuldsättning och permanent hög arbetslöshet plågar de flesta medlemsländer, vars politiska system på grund av dessa svagheter och – ja – alltför höga invandringsnivåer är mer eller mindre lamslagna av växande missnöjesrörelser som seglar i medvind beroende på sociala och kulturella spänningar. Därtill kommer att inga länder förutom Storbritannien, Frankrike och möjligen Polen i praktiken har någon operativ militär förmåga, samt att det enda ekonomiskt riktigt välfungerande landet Tyskland sedan 1990-talet är direkt beroende av rysk gas.

Gasjätten i öster leds vidare av en politisk sociopat, Putin, som är fast besluten att återupprätta det imperium hans företrädare fumlade bort genom att leka kommunism. Han slåss dock mot klockan då ryssarna som folk åldras snabbt och inom några decennier riskerar bli en minoritet i sitt eget land; främst på grund av idogt supande och låg nativitet, samt raka motsatsen bland landets muslimska befolkning i Centralasien. För att Ryssland skall överleva krävs därför att Putin kan ”hämta hem” så många exilryssar som möjligt från Baltikum, Ukraina och Kazakstan. Och detta kan givetvis, som vi ser i Ukraina, bara ske på dessa länders bekostnad.

Vänder vi blicken sydvart är läget inte bättre. Den arabiska världen genomlider en kombinerad ekonomisk, demografisk och ideologisk kris där sjunkande oljepriser, stigande befolkningstal och radikal islamism redan har omkullkastat ett antal vidriga men i alla fall stabila regimer. Och fler står på lut.

I takt med att ekonomin försämras, levnadsförhållandena försämras och islamismen sprider sig undermineras nämligen stabiliteten i nästan alla länder, samtidigt som flyktingtrycket på Europa ökar ännu mer. Samtidigt som Iran håller på att fullfölja sitt kärnvapenprogram, höll jag nästan på att glömma påpeka.

Allt detta är i sig givetvis bedrövligt. Och det är i verkligheten ännu värre.

För för första gången sedan 1945 finns numer inte ens en stadig ledning i USA som kan fungera som motvikt och stödjepunkt. Att inte reta ryssen har varit ett av Obamaadministrationens huvudmål sedan 2009, samtidigt som presidenten vägrar att ens använda ordkombinationen ‘radikal islamism’. Den anser han nämligen – som svårt hjärntvättat i den västerländska tokvänsterns dillerier om USA som varandes en minst lika stor skurk som historiens värsta massmördare och förbrytare – riskerar förtörna någon mordisk mulla någonstans. Och denne politiske dvärg har nästan två år kvar på sin post, samt riskerar att efterträdas av Hillary Clinton, som bara troligen skulle bli marginellt bättre.

Vad Europa, USA och världen behöver i dessa dagar är ergo först och främst bättre ledare. Frågan är dock om sådana hinner väljas innan det är för sent. Välfärdssystemen i samtliga betydande länder, inklusive USA, är nämligen numera så förkvävande att befolkningsmajoriteterna verkar vara beredda att rösta på vilka politiker som helst bara de lovar fortsätt fri bidragshonung, snarare än att stödja riktiga ledare, som är beredda att ordinera bitter medicin som skulle vara bra folket, landet och världen i stort.

Det enda någotsånär hoppingivande är världen har varit i liknande, tillsynes hopplösa situationer förr. Som på 1930-talet, när Winston Churchill plötsligt kom tillbaka och räddade civilisationen. Och på 1970-talet, när Margaret Thatcher, Ronald Reagan, Helmut Kohl och Johannes Paulus II lyckades vända utvecklingen…

Annonser

2 reaktioner på ”Dyster kartbild

  1. ”Han slåss dock mot klockan då ryssarna som folk åldras snabbt och inom några decennier riskerar bli en minoritet i sitt eget land; främst på grund av idogt supande och låg nativitet, samt raka motsatsen bland landets muslimska befolkning i Centralasien. För att Ryssland skall överleva krävs därför att Putin kan ”hämta hem” så många exilryssar som möjligt från Baltikum, Ukraina och Kazakstan. Och detta kan givetvis, som vi ser i Ukraina, bara ske på dessa länders bekostnad.”

    Tror du att det är vad Putin försöker åstadkomma? Det är väl snarare så att Kreml pumpar in ryssar i närliggande länder och därefter när de har rotat sig och fått barn och barnbarn instigerar oroligheter, startar inbördeskrig kanske följt av öppet krig, och etniskt rensar ursprungsbefolkningen. Voila, Ryssland har återigen flyttat sina gränser. Det är ett vinnande koncept.

    Roger Klang

    Gilla

    • Nje, jag har uppfattat det som jag skriver. De ryska minoriteterna i Baltikum, Ukraina, etc. är ”left overs” från Sovjet- och Tsarryssland och Putin behöver dem nu – och han verkar vara beredd att inte bara uppmana dom att flytta hem utan fixa det hela genom att annektera de områden där han bor. Internationellt sett är detta också nog enda sättet då det (vilket ju blivit sorgligt tydligt i Ukraina) finns ett visst utrymme för annekteringar när de kan ske under manteln av etniskt separatism. Och som den storryss Putin är uppskattar han givetvis att både kunna raka hem befolkningen och landbitarna de bor på…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s