Kontrollstat i kvadrat

control

I Sverige är det Statens långa fingrar som styr…

Då jag bodde i Uppsala brukade jag och en god vän ofta sitta uppe halva – och ibland hela – nätterna och öla, röka tobak (sic!) och filosofera. Bland annat brukade vi frampå småtimmarna spåna kring vad de politiskt korrekta skulle komma upp med härnäst, när klimathysterin så sakteliga började ge med sig.

En idé min kompis framförde var att det var maten som, på olika vis, skulle få ta koldioxidens plats som mänskligheten nemesis. Och här är en artikel som s.a.s. bryggar mellan dessa två helvetesteorier och därmed visar att han troligen kommer få rätt.

Som du kan läsa i artikeln jobbar nämligen nu byråkrater i Stockholm med att ta fram en klimatsmart kommunal kokbok. Jupp, du läste rätt, en kommunal kokbok. Något liknande har nog inte existerat i Europa sedan Sovjetunionens dagar och lär idag bara finnas i Nordkorea och kanske på Kuba. Vilket givetvis borde vara faktum som bör stämma till viss tanke och reflektion. Men, i Sverige, icke. Entusiasmen för projektet verkar vara glödande.

Vilket gör det nödvändigt att påpeka att det verkar finnas någon form av mental gas i den svenska politiska atmosfären, som totalt förvrider sinnet på de som styr. För tro inte att saker som dessa enkom är resultat av illa oljade hjärnor mellan öronen på enstaka idioter.

Nej, den svenska eliten (i bredast möjliga bemärkelse) lever i en helt förvriden tankevärld vars logiska lagar inte bara leder fram till skrattretande påfund som kommunala kokböcker och ”ungdomsgårdar” för 18+are i Vasastan, utan även till allvarligare mentala lapsus som Mona Sahlins bubbel om ISIS-krigares rätt till rehab och Anna Kindberg Batras yrande om att samma asgamar egentligen bör ses offer.

Det kanske inte är lätt att se en gemensam rot till fyra så disparata förslag och uttalanden. Men, den finns där i form av en övertygelse om att människor är menlösa våp vars tänkande i grunden styrs av ”samhället” och vars handlande därför aldrig helt är deras eget ansvar. Politiken har därför ett i praktiken oändligt ansvar.

Äter du ”fel” behöver du kommunala kokböcker. Har du långtråkigt efter skolan skall det offentliga stå för fria lokaler. Och fattar du ett så olyckligt beslut som att resa från Sverige till Syrien och aktivt ansluter dig till en terroristgrupp som mördar, våldtar och bränner folk levande, ja, då skall du givetvis när det börjar osa katt inte bara ha rätt att komma tillbaka utan också rätt till ett jobb i Örebro. För det är ju inte dig det är fel på, egentligen.

Denna verklighetsuppfattning har, precis som så mycket annat ont, rötter i Jean-Jacques Rousseaus utopiska tänkande från 1700-talet. Dess kärna var ty att alla människor är födda goda, men att världen ändå ser ut som den gör därför att ett fåtal degenererade typer introducerat dumheter som privat äganderätt, staket kring ägorna och traditioner och institutioner ämnade att slå vakt om ondsinta styrande minoriteters maktmonopol. Och då något utrymme för personliga val eller individuella ansvarstagande inte fanns i hans tänkande är, enligt en steril form av logik, allt ont samhällets fel.

Eftersom folk är dumma som boskap finns det enligt detta sätt att tänka också bara ett sätt att lösa problem på – att låta en ny elit med ”rätt” åsikter ta över och bestämma allt. Redan Rousseau förespråkade en sådan absolut statsapparat. Och han har fått många intellektuella groupies sen dess. Hans extrema elitism har nämligen färgat en lång rad politiska rörelser, ideologier och partier från vänster till höger. Allt från kommunister via sossar och socialliberaler till ärkereaktionär har förenats i uppfattningen att vanligt folk inte kan, vill eller bör få leva sina liv som de själva vill utan skall dansa efter deras pipor, trummor och trumpeter.

Sverige, med sina traditioner av statligt envälde och luthersk ortodoxi sedan 1500-talet kom att bli ett alldeles ypperligt drivhus för denna totalitära verklighetsuppfattning. Redan på 1700-talet diskuterade riksrådet (regeringen) svenskarna bristfälliga sexualvanor. Och hur det sedan gick vet vi, för de senaste hundar åren har varit en enda lång frihetlig utförsbacke där allt från sprit via videobandspelare till nu alltså kokböcker måste bära Det Offentligas Kainmärke. Och efter århundraden av propaganda verkar de flesta svenskar tycka att, tja, så har det ju alltid varit så vad göra?

Jag önskar jag kunde sluta detta inlägg med något optimistiskt. Men, det är svårt. För då kontrollvansinnets rötter ergo går så djupt och det inte verkar finnas något hopp om att en majoritet av svenskarna en dag snart vaknar ur sin slummer rörande det som håller på att hända kan det enbart bli en defensiv uppmaning: Flytta utomlands! Medan tid är…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s