Lite kort om demokrati

Many forms of Gov­ern­ment have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pre­tends that democ­racy is per­fect or all-wise. Indeed it has been said that democ­racy is the worst form of Gov­ern­ment except for all those other forms that have been tried from time to time…

Winston Churchill (11 Novem­ber, 1947)

Aug 17

Som nästan alltid hade han rätt, även om demokratin…

Jag fick idag anledning att kort diskutera demokrati på Facebook och då frågan i dessa dagar är högaktuell (ISIS, DÖ, Putin, Grekland, Obama, etc.) låt mig här leverera en lite mer detaljerad redogörelse för min syn på saken. I grunden delar jag den demokratisyn som Winston Churchill uttryckte i brittiska parlamentet 1947 (citat ovan). Det är ett långt från perfekt och på många sätt klumpigt och farligt system, men, det finns inget annat som är mindre dåligt.

Låt oss börja med det goda. Val i någon form (det må vara direkta val eller val av representanter i proportionella eller majoritetssystem) är den enda kända mekanism varigenom medborgarna i ett land eller inom andra politiska områden fredligt kan byta ut sina styresmän. Utan val återstår bara våld i form av statskupper, revolutioner, eller något liknande. Det är också  härför som jag är en i grunden hårdför anhängare av demokrati.

Med detta sagt, bara för att demokrati möjliggör fredliga regimskiften gör det inte till ett problemfritt system. Tvärtom, det finns flera faror med demokrati. Och det största problemet är att många resonerar efter linjen ”Om nu demokrati är bra skall vi ha så mycket av det som möjligt!” En sup om dagen är bra för magen, säger doktorn. Ge mig då för fan hela flaskan, ropar alkoholisten. Typ.

Detta är också den mentalitet som präglat demokratidiskussionen sedan slutet på 1800-talet. Och övertygelsen, ja, trossatsen, som man ”måste” ansluta sig till är att allt – alltså inte bara vilka som skall tillåtas styra under de kommande åren – skall avgöras enligt principen 50 % +1. Annars är man mörkerman, fascist eller något annat stereotypt.

Moderna socialliberaler, socialdemokrater och andra har också uppfunnit ett teoretiskt mer imponerande försvar för dylik plebejisk demokrati – att chansen är god för att en massa väl utbildade och eftertänksamma medborgare överlag fattar rätt beslut. Alltså samma logik som ligger bakom idén med Wikipedia – om bara alla som vill får vara med och bidra blir slutresultatet överlag finfint. Och i många fall stämmer kanske detta. Men långt ifrån alltid. Antalet undermåliga artiklar på Wikipedia räknas som bekant troligen i miljoner.

Stater och dess samhällen är härtill också oändligt mycket mer komplicerade ting än aldrig så avancerade uppsalagsartiklar. För då människor föds med olika styrkor, svagheter, intelligensnivåer, smaker, drömmar, önskemål och andra drivkrafter får den sociokulturella ordningen i alla samhällen, även de mest beskattade och reglerade, formen av en pyramid med en mycket bredare bas än topp. Och då den nedre delen alltid har många fler röster än den övre och många därtill tänker antingen lite, fel, inte alls, eller kortsiktigt, så konstaterade redan Aristoteles att ohämmat folkstyrelse leder till att de många kommer att besluta om ta så mycket från de få, att samhället som helhet tar stryk.

Något annorlunda uttryckt, i plebejiska demokratier kommer – helt enligt logikens lagar – avundsjuka, lathet och missunnsamhet att leda till att hårt arbete, sparande, företagande, uppfinnande och entreprenörskap beskattas och regleras tills dess ekonomin går i baklås och samhället brakar ihop. Vilket ju också är exakt vad som nu håller på att ske västvärlden över.

Den plebejiska demokrati som numera råder nästan överallt (inklusive USA) har ty lett till skapandet av redistributiva välfärdsstater, vari små majoriteter (som givet valdeltagandet oftast till och med är de facto minoriteter) beslutar att ständigt ”ta mer från de rika och ge till de fattiga”. Och folk i gemen har, speciellt efter andra världskriget, blivit så vana vid detta att många bara röstar på politiker som lovar mer till dem själva, snarare än lägger sin röst på de som rimligen kan anses stå för något som är bra för det stora hela.

Vidare skall noteras att denna utsugningsmekanism numer också verkar på det internationella planet. Inom exempelvis EU är antalet relativt fattiga länder och dess befolkningar större än antalet rika länder och deras medborgare. Vilket förklarar varför hål i tillvaron som Grekland kan förvandlas till parasiter som kräver att få suga ut oändligt mycket mer än de betalar in. Och globalt har vi förstås FN, men detta förbannade elände till diktatorshappening skall vi här inte gå in på.

Med andra ord. För att demokrati långsiktigt skall fungera krävs att vi begränsar den till en konstitutionell form, där vi i princip i val bara avgör vilka som skall få styra och vilka som skall tvingas avgå. Därutöver måste det resas konstitutionella hinder som förbjuder mer redistribution av medborgarnas medel än vad som är absolut nödvändigt för att hålla samhällsmaskineriet igång på en rimlig, medmänsklig miniminivå.

Man kan nu givetvis diskutera detaljerna här, men jag skulle säga att försvar, polis, domstolar, brandkår, viss infrastruktur, grundutbildning, bevarande av kulturarvet och ett existensminimum för alla medborgare (samt möjligen något mera som jag just nu inte kan komma på) är rimligt. Härutöver måste beskattning och reglering vara totalförbjuden, vilket skulle omöjliggöra för politiker att som idag ”köpa” valsegrar genom att lova ditten med bidrag till kreti, datten av subventioner till pleti och förbud av saker som Ragnar Jönsson i Skettveten av någon anledning lyckas piska upp en allmän opinion emot.

Det har med åren blivit min övertygelse att vi endast på detta sätt kan rädda demokratin och slippa all den blodsspillan, ofrihet och annat lidande som alla andra styrelseskick leder till. Fortsatt plebejisk istället för konstitutionell demokrati kommer annars också att avskaffa sig själv då folk den dag pengarna verkligen tar slut (som nu i Grekland, snart nog i Frankrike och en dag också i både Sverige och USA) börjar rösta fram politiker som lovar att ”fixa problemen” genom mer direkta, hårdföra metoder. Och den som läst lite historia vet exakt vad som då händer med friheten…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s